Ayurveda - balans med sig själv
Ayurveda är i Indien ett godkänt medicinskt system som praktiseras jämsides med västerländsk medicin. I den finns förklaringsmodeller för hur människan hamnar i obalans och vad som behöver göras för att komma tillrätta med dessa. Systemet bygger på att varje människa har en unik konstitution av olika typer, s.k doshor som representeras av elementen luft (Vata), eld (Pitta) och jord (Kapha).
Här kan du enkelt testa vilka sådana som du domineras av:
http://vedalila.se/om-ayurveda/testa-din-kroppstyp/
Respektive personlighet behöver olika beteenden för att balansera Vata, Pitta respektive Kapha och nyckeln i systemet är att hitta en lagom balans för att må bra.
Jag kan dra vissa paralleller till Compassionfokuserad terapi som bland annat nämner att vi antingen befinner oss i hot/stressystemet (vilket påminner mig om vata), utforskande/prestationssystemet (pitta) och trygghetssystemet (kapha) och där man på mer KBT-mässigt sätt försöker få patienten att själv hitta det som skapar obalans mellan systemen och balansera detta. Auyrveda tycker jag svarar på frågorna mer direkt utifrån ens konstitution, det blir mer som att läsa manualen och göra det som står istället för att försöka skriva den på egen hand.
I mitt fall har jag en övervikt av vata (luft) och pitta (eld) med ungefär lika delar av varje och om jag ska översätta det som hänt mig i Auyrveda-termer kan jag i efterhand se först en Pitta-obalans och därefter både vata och pitta-obalans i den andra omgången.
Genom att träna samma tid varje dag (på morgonen innan frukost), stiga upp, äta och lägga mig samma tider varje dag och dricka mycket te balanserar jag min vata-obalans. Jag upplever att strukturen ger mig energi att ta itu med det som kräver mer av mig, Dagliga rutiner är lättare att orka med än tidigare (de går av bara farten).
För att balansera pitta-obalansen är det viktigt för mig att tänka att jag ska göra allt med måtta. Innan jag sätter igång med en aktivitet sätter jag t.ex. en maxintensitet (maxpuls/andning vid träning), sluttid (vid arbete) eller en milstolpe där jag ska avbryta och ta paus istället för att köra tills krafterna eller arbetsuppgiften tar slut. Jag har också sett till att jag har ett arbete som inte kräver att jag är ständigt uppkopplad utan arbetar mer projektorienterat vilket innebär att jag själv bättre kan planera och strukturera mitt arbete.
Läsvärt:
Livskraft i vardagen med inspiration av Ayurveda av Eva Forsberg Schinkler
Här kan du enkelt testa vilka sådana som du domineras av:
http://vedalila.se/om-ayurveda/testa-din-kroppstyp/
Respektive personlighet behöver olika beteenden för att balansera Vata, Pitta respektive Kapha och nyckeln i systemet är att hitta en lagom balans för att må bra.
Jag kan dra vissa paralleller till Compassionfokuserad terapi som bland annat nämner att vi antingen befinner oss i hot/stressystemet (vilket påminner mig om vata), utforskande/prestationssystemet (pitta) och trygghetssystemet (kapha) och där man på mer KBT-mässigt sätt försöker få patienten att själv hitta det som skapar obalans mellan systemen och balansera detta. Auyrveda tycker jag svarar på frågorna mer direkt utifrån ens konstitution, det blir mer som att läsa manualen och göra det som står istället för att försöka skriva den på egen hand.
I mitt fall har jag en övervikt av vata (luft) och pitta (eld) med ungefär lika delar av varje och om jag ska översätta det som hänt mig i Auyrveda-termer kan jag i efterhand se först en Pitta-obalans och därefter både vata och pitta-obalans i den andra omgången.
Genom att träna samma tid varje dag (på morgonen innan frukost), stiga upp, äta och lägga mig samma tider varje dag och dricka mycket te balanserar jag min vata-obalans. Jag upplever att strukturen ger mig energi att ta itu med det som kräver mer av mig, Dagliga rutiner är lättare att orka med än tidigare (de går av bara farten).
För att balansera pitta-obalansen är det viktigt för mig att tänka att jag ska göra allt med måtta. Innan jag sätter igång med en aktivitet sätter jag t.ex. en maxintensitet (maxpuls/andning vid träning), sluttid (vid arbete) eller en milstolpe där jag ska avbryta och ta paus istället för att köra tills krafterna eller arbetsuppgiften tar slut. Jag har också sett till att jag har ett arbete som inte kräver att jag är ständigt uppkopplad utan arbetar mer projektorienterat vilket innebär att jag själv bättre kan planera och strukturera mitt arbete.
Läsvärt:
Livskraft i vardagen med inspiration av Ayurveda av Eva Forsberg Schinkler